Tacksam!

Torsdag idag och snart har även denna vecka gått! Förra året vid denna tiden hade jag precis blivit sjukskriven och minns att jag vart väldigt orolig och mådde inte alls bra. Tanken på att vår lille plutt skulle komma för tidigt var överhängande hela tiden. Blödningarna hade börjat och en vår full av sjukhusbesök och en massa vila väntade, fast det visste jag så klart inte till en början när allt drog igång. Blir sentimental när jag ser tillbaka och fylld av kärlek när jag tittar på min sovande lille älskling och känner så stor tacksamhet att allt gick bra. Han är här och har varit vår lille gosse i 7 1/2 månad! =)


Provar sin nya vårjacka som ännu är lite för stor! Stjärnor ska det så klart vara på! ;)





Att få barn är det bästa som hänt mig, jag skulle kunna göra om det imorgon, förlossningen är en sådan häftig upplevelse fast det gör så ont så man tror man ska dö. Det är själva graviditeten som skrämmer mig oerhört. Tänk om det skulle bli likadant igen? Tänk att ligga inlagd, skild från lille Elliot? Klarar jag av den psykiska oron en gång till? Som sagt, vi funderar absolut inte på ett barn till ännu, vi vill inte ha dem för tätt. Men den dagen då det är dags kommer jag nog att grubbla en massa fram och tillbaka. Jag är som sagt ganska bra på att grubbla, det vet de som känner mig ...

Igår såg jag en gravid tjej på stan som ska ha barn i sommar och jag blev inte ett dugg avis. Jag är så glad att jag har klarat mig igenom min graviditet, fött fram ett friskt barn och klarat av den första tiden och den enorma omställning som det innebär. För mig var det en enorm omställning det ska jag inte hymla om. All tid läggs på barnet och den där egna tiden finns liksom inte längre. Allt fokus är riktad bort från dig själv. Det är en underbar tid när de är nyfödda men jag hade nog inte kunnat föreställa mig hur det skulle bli! ;)


En dag i somras, så glad för att jag inte ser ut såhär denna sommaren som kommer! ;)




Jag är så himla glad för att jag ska få en underbar sommar tillsammans med min lilla familj och att jag denna sommaren inte är stor som ett hus, utan kan springa med lätta steg efter min son på stranden. (Ja, jag tror och hoppas vi får en varm sommar detta året med!)Jag är som sagt inte alls avundsjuk på de som har detta framför sig, som ska gå gravida i sommar. Jo, kanske på ögonblicket när de lägger upp den lilla varelsen på bröstet, det där magiska ögonblicket när tiden står stilla. Det skulle jag kunna uppleva om och om igen. Men de som är gravida avundas jag inte. Det innebar så mycket oro för mig och jag är så tacksam att allt gick bra och nu ska vi bara njuta av vårt lilla underverk som inte är någon liten bebis längre utan som blivit en bestämd liten gosse istället! =)



Vårt ALLT, finast i världen!