Har inte haft någon vidare ork/lust att blogga de senaste dagarna så det blev ett litet uppehåll där. Min tid har gått åt till att försöka underhålla vår lille prins så mycket som möjligt och göra honom nöjd och glad. För just ordet nöjd är inget som man förknippar just nu med vår Elliot. Han har den senaste veckan kommit in i något slags "gnällläge" där han är nöjd väldigt korta stunder för att sedan bli förbaskad och gnällig. Det enda som hjälper är att ta upp honom och ha honom hängandes på sig, och det känns när man burit runt på honom en stor del av dagen vill jag lova! =)
Detta gnäll är faktiskt en aningens frustrerande och lite jobbigt då jag knappt får tid att göra något alls här hemma på dagarna. Sitter han och leker på lekmattan är han nöjd och glad i ca 10 minuter, sedan får han för sig att han ska ta sig framåt i krypställning och upp på knäna. Detta misslyckas ofta och då börjar gnället. Jag har ju så jäkla svårt att låta honom ligga och skrika också, har liksom aldrig gjort det då det gör ont i både kropp och själ när jag hör honom, så jag är snabbt där och tar honom istället. Rätt eller fel, ja det kan man ju diskutera tills öronen blir blå!!
Det skriks och kråmas när kläder ska på/av och att få på honom ytterkläder och likaså blöjan ordentligt är just nu ett väldigt svårt uppdrag. Så här har han inte betett sig innan så jag misstänker att det är någon utvecklingsfas på g, tror det har med krypinlärningen att göra, då han blir frustrerad och arg när han inte kommer framåt.
Hur som haver så är detta JOBBIGT! Hans gnäll gräver hål i huvudet på mig och man blir bara så trött när han inte är nöjd och inget passar. Tror jag upplever denna fas som den tuffaste tiden i mammarollen hittills i alla fall. Det är ju inte alltid en dans på rosor att vara förälder och man vill vara en så bra mamma som möjligt till sin lille skatt, men just nu känner jag mig som världens sämsta mamma faktiskt och det tar fruktansvärt mycket på mitt humör. Resultatet blir en trött och irriterad mamma och det går tyvärr ut över min stora älskling här hemma. Jag vet att detta antagligen är övergående, men när man är mitt i det hela så känns det lite tufft. Alla åldrar har väl sin charm, fast just nu kan jag inte tycka att 8-månaderscharmen är så himla rolig faktiskt! Blir ju inte bättre heller av att jag känner mig så ful, grå och glåmig heller!! Nej, en tid hos frissan och några timmar i solen är verkligen välbehövligt här kan jag säga!
Ni kanske är fler som känner igen sig??? Förlåt för mitt negativa inlägg, men detta är ju vår vardag just nu och inget jag tänker "rosa" över.
Världens sötaste är jag fast jag just nu är en riktig gnällfis!
Så här kan det gå om man inte vill ha blöjan och byxorna på sig på rätt plats!
Nu är jag i alla fall nöjd, glad och TYST! ;)
Näre lilleman vaknat från sin nap ska vi styra kosan till Kristianstad och hämta en ny bygel till vagnen då den gamla gått sönder. Idag är det så trist väder med så det får bli lite sådana "fixarärenden" idag!
5 kommentarer:
Precis sådär gnällig var Laerke också innan hon började krypa. Hon var så frustrerad och inte nöjd med något. Men sen hon började krypa är hon världens nöjdaste. Hon är hur stolt som helst över att kunna ta sig runt på egen hand. Dock kommer ju nya problem då med tanke på att hon kan ta sig överallt och man måste ha mer koll än tidigare, värsta träningspasset att springa efter henne hela tiden (men kul). Hoppas Elliot får rätt på krypandet snart så han blir nöjd och glad. kram
Min dotter är ju på dagen exakt lika gammal som din Elliot och jag känner så väl igen det du skriver. Värst är hon när hon det är dags för blöjbyte och påklädning, då skruvar hon och vrider sig, gnäller och tjuter =( och det är samma för mig, jag blir väldigt trött och slut och det får min andra hälft ta del av när han kommer från jobbet. Hoppas att det är en fas som dom tar sig igenom snart. Du har en väldigt söt pojke och ett vackert hem! =)
Tur att han är så söt ;) <3
Jag förstår precis hur du menar.. usch det är jobbigt när det blir sådana där gnäll dagar när inget duger!! Man blir så leds och trött själv.. tur att det går över även fast det känns skitdrygt när man är inne i det!!
Massa kramar!!
Att tilläga i mina kommentarer i fb är att du är då verkligen inte ful, grå och glåmig:)
Raka motsatsen:)!!Kram
Så är det verkligen. My var jättearg och jobbig innan hon lärde sig krypa samt gå. Sedan dess har det varit lugnt. Det är två tuffa perioder eftersom de kräver så mycket uppmärksamhet och är ändå arga när man ger allt man kan. Det går snart över. Testa att sätta hans ben mot en vägg när han står på alla fyra. Då kan han ta sig framåt genom att trycks ifrån men benen. Så gjorde vi med My:) Snaer är fasen över! Kram på er
Skicka en kommentar