Tillbaka!

Hej på er! Försvann visst ett "litet" tag, haha! Senast jag skrev visade temperaturen runt 20 härliga plusgrader o solbrännan satt fortfarande fint på nosen. I samma veva började jag jobba efter 5 veckors härlig semester i en sommar som visat sig från sin allra bästa sida.

Uppehållet härifrån skulle bli kort, frivilligt, planerat, men kort. Hela augusti fokuserades på jobb och att få ihop vardagspusslet med dagmamma, jobbstress o allt som hör därtill, o det var skönt att få fokusera enbart på detta faktiskt.

Så i början av september, precis när man kommit in i vardagslunken igen och börjat gilla den, kastades den omkull, eller jag kastades omkull, bokstavligen. Både av förvåning o av total personlighetsförändring. 

Kommer aldrig glömma den kvällen i september när jag åter igen stod där på toan, darrhänt med en sticka i handen, o försökte räkna minuterna tills resultatet visades över hur vårt fortsatta liv skulle se ut. Skillnaden nu mot för 4 år sedan var bara det att en nyfiken tre-åring sprang runt mig o undrade vad i fridens namn jag sysslade med, o varför jag började gråta plötsligt. För det kom stora tårar den kvällen, tårar av glädje o total lycka.

Dock förbyttes dessa tårar ganska snart till riktiga krokodiltårar av trötthet, ångest o total utmattning. Jag gick från att vara mig själv till att bli en arg, irriterad, ledsen, illamående o trött enstöring som endast försökte ta mig igenom dagarna levande, knaprandes en massa piller för att kunna fortsätta jobba. Det var hemskt! Som att ha magsjuka i 8-9 veckor. Tack o lov släppte det när det kändes som jag ville ge upp men tröttheten kvarstod o gör fortfarande. Men nu är jag lycklig, glad o framförallt är jag Pernilla igen, kanske inte 100  procentigt om du frågar Pelle! ;)

September-oktober har jag knappt några minnen ifrån, inga bra i alla fall. Tur det är december nu då! ;) Snart halvvägs o i maj får vi, om allt går bra, träffa vårt andra mirakel. <3

Denna underbara kille ska bli storebror! :)