Tiiiiid???

Mammaledig som man är så tänker man att man har all tid i världen. Man är ju ändå bara hemma så visst hinner jag baka något, måla lite, bädda, tvätta, plocka undan och ja, allt annat man vill göra i hemmet en blåsig höstdag. Fail. Jag har varit mammaledig förr, i know how it works. 

De första månaderna hann jag ganska mycket, när Elton var pyttig och ynklig och sov större delar av dagen. När Elliot samtidigt var hemma, big no no. Hann ingenting. När Elliot var hos dagmamman? Japp, då kunde jag göra alla vardagssysslor ganska så i lugn o ro. 

När Elton var runt 3 månader började han vakna till liv så att säga. Med besked. Hej världen och hej mamma, trodde du att du skulle hinna något annat än att underhålla mej??? Nehepp, inte heller denna gång fick vi en bebis som nöjer sig med att ligga och studera sina händer, bita på leksaker eller pilla navelludd i godan ro. Nej, ligga själv i ca 10 minuter är mer mina gossars grej sen ska det underhållas, aktiveras, bäras, busas och ja, ni fattar! 

Jag fick inte en lugn etta och nu när Elton är snart 6 månader så kan vi konstatera att lillbrorsan följer storebrors mönster ganska på pricken. Tid = mammaledig?? Inte här. Den där väggen får målas när kidsen sover, eller när pappan i huset kommer hem. Jag speedbäddar ofta de 10 minuterna när Elton är nöjd på filten och  jag brer mackorna med en snart 8 kg klump på armen med risk för att få diskbråck. Jag är supermom helt enkelt. Jag fixar inte att höra honom ligga och skrika, lika lite som jag fixade det när Elliot var liten. Jag är inte sån. Jag gör allt för att göra mina gossar glada, välmående och trygga. Dumt? Ja, det må vara så men det skiter jag i. Sån är jag som mamma.

Och vet ni vad? Det gör mig inget. Visst ibland önskar jag att Elton skulle kunna lugga nöjt och jollra när jag dricker kaffe och tjatar ned väninnorna istället för att ha honom sittandes i knät ätandes med en hand. Men mina pojkar är friska. De mår bra. De må vara intensiva och man får klaga, man får vara trött, man får se för jävlig ut eftersom man lyckats kleta på lite spretig mascara samtidigt som man försökt förhindra lillkillen från att vända sig från skötbordet rakt ner i tvättfatet. Men jag skulle inte byta ut det för något i världen! Det finns de som har det såååå mycket kämpigare. Så jag försöker uppskatta varje dag med mina små killar. Med eller utan mascara på. De är guld värda och de är mina. Även om jag vissa dagar skulle kunna rea ut dem på blocket.