Sjuk

Klart jag blev sjuk, varför inte liksom??? Ligger inne med världens förkylning, hosta och är allmänt orkeslös. Började i söndagskväll med feber och frossa och sen kom förkylningen. Vabbade i måndags då både jag och lilleman inte var på topp. Sen igår och idag har Elliot varit hos dagmamman och jag har bara suttit här inne och degat, snorat, och haft det allmänt tråkigt. Hatar att vara sjuk, borta från jobbet, isolerad hemma. Det är inte min grej alls. Nu håller jag mig hemma imorgon med och hoppas jag är bättre på fredag. Då vill jag jobba, och så har jag en del att fixa inför helgens adventsstökande. Har inte handlat några blockljus till adventsstaken jag tänkt göra, inga glödlampor till stjärnorna som ska hängas upp och några fönster har definitivt inte blivit putsade. Suck ... Men som någon klok människa sa så blir det nog jul ändå. Mamma hjälper mig med fönsterna på lördag och handla kan jag ju göra då med så allt löser sig. Man ska egentligen inte klaga för det lilla ...

Förresten har jag roat mig med att kolla igenom gamla bilder här på datorn. Hittade en från förra året i november när vi var i Ullared. Här ser man tydligt att jag precis fått barn, Elliot var ju drygt tre månader då. Jag la som sagt på mig nästan 30 kilo, de är tack och lov borta nu. Jag lägger ingen värdering i hur mycket andra väger eller att man måste vara pinnsmal. Men JAG trivdes inte med att väga så pass mykcet mer mot vad jag brukar göra så därför känns det skönt att de sista kilona släppte i våras och att jag nu är tillbaka i mitt vanliga jag. Dock är inte kroppen densamma, den visar tydliga spår av en tung graviditet, men det gör mig ingenting alls. Det är bara en påminnelse för mig att jag burit och fött fram världens finaste gåva, vår Elliot. Jag skulle inte vilja ha en enda bristning ogjord, för de är ett bevis på att jag blivit mamma.



Jag i november 2010 med självaste "Ullareds-Morgan"! :)






Jag och Pelle i juni 2011. Tack för att du gav mig världens finaste son!