Midsommar

Midsommarafton är förbi och vi hade en mysig och lugn sådan. Jag var allt lite nervös för hur det skulle gå med Elton första gången iväg på en festlig tillställning, men det hade jag inte behövt att vara alls! Vi började midsommarfirandet med dans på Havsbadet här i Hällevik. Supermysigt även om Elliot inte skulle dansa. En hel del trots med hann vi med innan vi kom iväg, puh! Vid Havsbadet satt vi med goda vänner och det var härligt att se alla små söta barn som sprang omkring sommarfina och glada. 

Senare på eftermiddagen begav vi oss till Lisa & Matte för traditionsenligt firande tillsammans med ett gäng andra familjer. Jättemysigt med god mat och roliga lekar. Elton skötte sig som sagt exemplariskt och sov i stort sett hela tiden i sin vagn. En lyckad midsommar med andra ord! :)

Idag tar vi det lugnt här hemma. Jag har precis varit ute på den dagliga prommisen med Elton och snart kommer min morbror med sambo på lite fika. 

Elton

Japp, det blev en liten Elton alltså. Passar bra ihop med Elliot tycker vi och också lite coolt att namnen är lika. Jag hade ett annat namn som jag älskar och som vi ville ha till lillebror. Men när han kom ut så passade helt enkelt inte det namnet på honom, han var och är en liten Elton.

Idag blir han 4 veckor, 1 månad på datumet på söndag. Tiden har gått snabbt, snabbt och det har inte varit direkt någon rosenskimrande bebisbubbla här inte. Det började med att amningen strulade, grymt sönderblödda bröst och amningsnapp som följd vilket orsakade en missnöjd lillebror. På detta följde mjölkstockning och hög feber för mig. Amningsstrulet plus hormoner på det bidrog till nästan två veckor med bara gråt från min sida. Oj vad jag grät o kände mig misslyckad. Elton gick inte upp som han skulle o då någonstans svalde jag min stolthet och kastade amningsnappen åt fanders och började med ersättning. Det bästa jag gjort, även om det tog emot i början. Så nu är han nöjdare, jag är gladare och han går upp i vikt som han ska. Har dock lite magknip emellanåt och har nu bytt ersättning och hoppas på bättring.

Även omställningen har varit stor denna gång tycker jag. Inte att få ett barn, man är ju redan mamma. Nej, det som varit jobbigt har varit mitt dåliga samvete mot Elliot. Förstod inte innan Elton kom att man kunde känna så, inget jag tänkt på innan. Har gråtit som en tok över att jag inte har samma tid för min store gosse nu när Elton är så liten. Har gråtit över att plötsligt blev Elliot "stor" och har nästan sörjt det på något konstigt sätt. Är glad att Elliot är snart 4 år så man kan förklara för honom, även om inte allt går in. Man märker omställningen för honom med då hans trots är fruktansvärt vissa dagar. Men det är väl en naturlig reaktion så klart. Vi har ju givit Elliot det finaste man kan få; ett syskon. Tar nog lite tid bara innan han inser det. 

Nytt sug

Ja det var sannerligen ett tag sedan man skrev här. Livet kom emellan och har förändrats sedan sist, och allt har fått en ny innebörd. Familjen har utökats och vår andra, alldeles perfekta lilla son, såg dagens ljus kl 20.24 den 22 maj på förlossningen i Karlskrona. Där, i förlossningsrum 3, har jag två gånger i mitt liv varit med om det största och mest fantastiska en människa någonsin kan vara med om. I samma sal som jag låg o kämpade i för fyra år sedan såg vår lillebror dagens ljus denna soliga och varma torsdagskväll.Förlossningen var snabb o intensiv men gick bra då en perfekt liten kille landade på mitt bröst efter ca 3,5 timme. Fantastiskt att åter få vara med om detta, magiskt! Men samtidigt svor jag och lovade mig själv dyrt och heligt, att detta var sista gången. ;)

Så, nu när livet är totalt förändrat IGEN, har jag plötsligt fått ett nytt sug på att skriva, att dela med mig av vår vardag igen. Kanske har det att göra med att de senaste veckorna har jag frekvent kollat mitt arkiv från när Elliot var lika liten för att jämföra och försöka minnas hur det var då kontra hur det är idag. Jag vill göra samma sak med lillebror och därför har skrivlusten vuxit fram och vi hoppas den är här för att stanna. :) Så nu lägger vi till en ny kategori här i bloggen som förhoppningsvis blir en nystart; Elton.  <3

Att inte va på topp

Idag är en dag när jag inte känner mig på topp. Hormonerna rusar o allt är bara fel o fel. Har julhandlat lite med mamma tidigare idag, men julkänslan infinner sig inte riktigt ändå. Tror det beror på vädret.

Idag går jag in i vecka 18. Tiden har verkligen gått snabbt denna gång även om det känns som den sniglar sig fram ibland. Nästa mål är den 30/12 då det är dags för RUL, känns spännande o vi längtar! Har dock sett Lillen två gånger redan o då såg allt fint ut så vi hoppas att  det gör det denna gång med. Om det går så vill vi gärna se om det är en lillebror eller lillasyster som kommer till oss, min känsla säger lillebror men vi får se! Känner sedan nån vecka tillbaka små buffar o fladder, mysigt att få uppleva detta igen!

Dock är det annat som tynger mig .. Jag är inte så bra på att dölja när jag känner mig nere eller är ledsen för något, har aldrig varit bra på det o tänker inte ursäkta att jag är ganska öppen med mina känslor. Saker o ting förändras, det har de gjort för länge sen egentligen men när det ändå känns bekräftat på nåt vis, ja då blir det så definitivt. 

Nog med babbel nu, kanske är mina gravidhormoner som spökar med som gör mig extra känslig!

Bjuder på mina nybakta lussebullar som blev gudomligt goda om jag får säg det själv, haha! Och vår lille pepparkaka från dagmammans luciatåg. <3

Tillbaka!

Hej på er! Försvann visst ett "litet" tag, haha! Senast jag skrev visade temperaturen runt 20 härliga plusgrader o solbrännan satt fortfarande fint på nosen. I samma veva började jag jobba efter 5 veckors härlig semester i en sommar som visat sig från sin allra bästa sida.

Uppehållet härifrån skulle bli kort, frivilligt, planerat, men kort. Hela augusti fokuserades på jobb och att få ihop vardagspusslet med dagmamma, jobbstress o allt som hör därtill, o det var skönt att få fokusera enbart på detta faktiskt.

Så i början av september, precis när man kommit in i vardagslunken igen och börjat gilla den, kastades den omkull, eller jag kastades omkull, bokstavligen. Både av förvåning o av total personlighetsförändring. 

Kommer aldrig glömma den kvällen i september när jag åter igen stod där på toan, darrhänt med en sticka i handen, o försökte räkna minuterna tills resultatet visades över hur vårt fortsatta liv skulle se ut. Skillnaden nu mot för 4 år sedan var bara det att en nyfiken tre-åring sprang runt mig o undrade vad i fridens namn jag sysslade med, o varför jag började gråta plötsligt. För det kom stora tårar den kvällen, tårar av glädje o total lycka.

Dock förbyttes dessa tårar ganska snart till riktiga krokodiltårar av trötthet, ångest o total utmattning. Jag gick från att vara mig själv till att bli en arg, irriterad, ledsen, illamående o trött enstöring som endast försökte ta mig igenom dagarna levande, knaprandes en massa piller för att kunna fortsätta jobba. Det var hemskt! Som att ha magsjuka i 8-9 veckor. Tack o lov släppte det när det kändes som jag ville ge upp men tröttheten kvarstod o gör fortfarande. Men nu är jag lycklig, glad o framförallt är jag Pernilla igen, kanske inte 100  procentigt om du frågar Pelle! ;)

September-oktober har jag knappt några minnen ifrån, inga bra i alla fall. Tur det är december nu då! ;) Snart halvvägs o i maj får vi, om allt går bra, träffa vårt andra mirakel. <3

Denna underbara kille ska bli storebror! :)

Älskade Elliot 3 år!

Sitter just nu och pustar ut efter en kalasdag för vår lille treåring! Tänk att det idag kl 18.12 är exakt tre år sedan jag fick upp en liten varm klump på 4160 gram på min mage efter fem och en halvtimmes kämpande på förlossningen i Karlskrona. Dessutom utan bedövning! Jag klappar även mig själv på axeln denna dag! ;) Tänk att man kommer ihåg o minns den för dagen lite extra tydligt just på års-dagen, har tänkt mycket på när han kom till världen just idag. Jag är så stolt över vår lille gosse som stundtals just nu är riktigt jobbig med sin trots men som är så himla klok och förståndig och pratar och konverserar som en liten kille. När blev du så stor älskade lillskrutt??

Elliot har fått massor av fina presenter av sina mor- och farföräldrar, sin moster med sambo, sin farbror och gammelmormor och gammelmorfar och av oss såklart! :) En ny cykel, en radiostyrd bil, en grävskopa och en liten truck, en hoppboll, kläder, ny morgonrock med favoriten Blixten Mcqueen, två nya kepsar, en studsmatta och pengar är några av alla presenter. En nöjd och glad gosse somnade gott för en stund sen och det känns som om jag snart gör detsamma! :)

I pressen

Har ju totalt glömt bort att berätta att man kan läsa om renoveringen av vårt kök i juli-numret i tidningen Älskade hem! Jättekul att få vara med och man blev lite paff när man såg en bild på sig själv där när man slog upp sidan. Det är inget stort reportage men tillräckligt för lilla mig! :) Det är duktiga Frida Iveskär som tagit bilden på mig och på köket i dess nuvarande skick.