söndagen den 15:e december 2013

Att inte va på topp

Idag är en dag när jag inte känner mig på topp. Hormonerna rusar o allt är bara fel o fel. Har julhandlat lite med mamma tidigare idag, men julkänslan infinner sig inte riktigt ändå. Tror det beror på vädret.

Idag går jag in i vecka 18. Tiden har verkligen gått snabbt denna gång även om det känns som den sniglar sig fram ibland. Nästa mål är den 30/12 då det är dags för RUL, känns spännande o vi längtar! Har dock sett Lillen två gånger redan o då såg allt fint ut så vi hoppas att  det gör det denna gång med. Om det går så vill vi gärna se om det är en lillebror eller lillasyster som kommer till oss, min känsla säger lillebror men vi får se! Känner sedan nån vecka tillbaka små buffar o fladder, mysigt att få uppleva detta igen!

Dock är det annat som tynger mig .. Jag är inte så bra på att dölja när jag känner mig nere eller är ledsen för något, har aldrig varit bra på det o tänker inte ursäkta att jag är ganska öppen med mina känslor. Saker o ting förändras, det har de gjort för länge sen egentligen men när det ändå känns bekräftat på nåt vis, ja då blir det så definitivt. 

Nog med babbel nu, kanske är mina gravidhormoner som spökar med som gör mig extra känslig!

Bjuder på mina nybakta lussebullar som blev gudomligt goda om jag får säg det själv, haha! Och vår lille pepparkaka från dagmammans luciatåg. <3


söndagen den 8:e december 2013

Tillbaka!

Hej på er! Försvann visst ett "litet" tag, haha! Senast jag skrev visade temperaturen runt 20 härliga plusgrader o solbrännan satt fortfarande fint på nosen. I samma veva började jag jobba efter 5 veckors härlig semester i en sommar som visat sig från sin allra bästa sida.

Uppehållet härifrån skulle bli kort, frivilligt, planerat, men kort. Hela augusti fokuserades på jobb och att få ihop vardagspusslet med dagmamma, jobbstress o allt som hör därtill, o det var skönt att få fokusera enbart på detta faktiskt.

Så i början av september, precis när man kommit in i vardagslunken igen och börjat gilla den, kastades den omkull, eller jag kastades omkull, bokstavligen. Både av förvåning o av total personlighetsförändring. 

Kommer aldrig glömma den kvällen i september när jag åter igen stod där på toan, darrhänt med en sticka i handen, o försökte räkna minuterna tills resultatet visades över hur vårt fortsatta liv skulle se ut. Skillnaden nu mot för 4 år sedan var bara det att en nyfiken tre-åring sprang runt mig o undrade vad i fridens namn jag sysslade med, o varför jag började gråta plötsligt. För det kom stora tårar den kvällen, tårar av glädje o total lycka.

Dock förbyttes dessa tårar ganska snart till riktiga krokodiltårar av trötthet, ångest o total utmattning. Jag gick från att vara mig själv till att bli en arg, irriterad, ledsen, illamående o trött enstöring som endast försökte ta mig igenom dagarna levande, knaprandes en massa piller för att kunna fortsätta jobba. Det var hemskt! Som att ha magsjuka i 8-9 veckor. Tack o lov släppte det när det kändes som jag ville ge upp men tröttheten kvarstod o gör fortfarande. Men nu är jag lycklig, glad o framförallt är jag Pernilla igen, kanske inte 100  procentigt om du frågar Pelle! ;)

September-oktober har jag knappt några minnen ifrån, inga bra i alla fall. Tur det är december nu då! ;) Snart halvvägs o i maj får vi, om allt går bra, träffa vårt andra mirakel. <3

Denna underbara kille ska bli storebror! :)

torsdagen den 1:e augusti 2013

Älskade Elliot 3 år!

Sitter just nu och pustar ut efter en kalasdag för vår lille treåring! Tänk att det idag kl 18.12 är exakt tre år sedan jag fick upp en liten varm klump på 4160 gram på min mage efter fem och en halvtimmes kämpande på förlossningen i Karlskrona. Dessutom utan bedövning! Jag klappar även mig själv på axeln denna dag! ;) Tänk att man kommer ihåg o minns den för dagen lite extra tydligt just på års-dagen, har tänkt mycket på när han kom till världen just idag. Jag är så stolt över vår lille gosse som stundtals just nu är riktigt jobbig med sin trots men som är så himla klok och förståndig och pratar och konverserar som en liten kille. När blev du så stor älskade lillskrutt??

Elliot har fått massor av fina presenter av sina mor- och farföräldrar, sin moster med sambo, sin farbror och gammelmormor och gammelmorfar och av oss såklart! :) En ny cykel, en radiostyrd bil, en grävskopa och en liten truck, en hoppboll, kläder, ny morgonrock med favoriten Blixten Mcqueen, två nya kepsar, en studsmatta och pengar är några av alla presenter. En nöjd och glad gosse somnade gott för en stund sen och det känns som om jag snart gör detsamma! :)












måndagen den 29:e juli 2013

I pressen

Har ju totalt glömt bort att berätta att man kan läsa om renoveringen av vårt kök i juli-numret i tidningen Älskade hem! Jättekul att få vara med och man blev lite paff när man såg en bild på sig själv där när man slog upp sidan. Det är inget stort reportage men tillräckligt för lilla mig! :) Det är duktiga Frida Iveskär som tagit bilden på mig och på köket i dess nuvarande skick.

onsdagen den 24:e juli 2013

Tosselilla

I helgen som var besökte vi Tosselilla, lekparadiset för barn i Tommelilla. Vi åkte dit tillsammans med vännerna Carro, Phille o deras Matteo som är lika gammal som Elliot. Grabbarna bus hade så kul o vi vuxna med! :) Vädret var toppen, nästan för varmt men vi klagade inte. Vi stannade en natt på Lillåsa b&b, ett fantastiskt litet mysigt ställe ute på landet. På söndagen körde vi ner mot Kivik och besökte musteriet där vi åt gott o shoppade god dricka. Några loppisbesök hann vi också svänga inom men gjorde tyvärr inga fynd. En toppenhelg hade vi med fina vänner som man lever på länge. :)




måndagen den 22:e juli 2013

Vårt bröllop - festlokalen

Tänkte skriva lite om vår bröllopsdag den 11/5 och delar upp det i olika inlägg. Först ut är förberedelserna av festlokalen.

Vi gifte oss i Mjällby kyrka och bröllopsfesten hölls i Hälleviks bygdegård, nästan ett stenkast från vårt hus så det var väldigt praktiskt och bra. Inte minst dagarna innan då vi smyckade och dukade lokalen och körde i skytteltrafik från vårt hus och upp dit med diverse saker. Vi fick tillgång till lokalen på onsdagen och hade alltså tre dagar på oss att ställa allt i ordning. Tyckte det lät mycket innan men är väldigt glad att vi valde så pass lång tid innan för det tar TID och kraft att ställa i ordning inför ett bröllop. Och som vi slet! Knoppa-lakan knöts på varje stol, nästan 70 st, ljuslyktor placerades ut, dukar lades på, dukning med festprogram och blomdekorationer skulle på plats, scenen pyntades, ljud- och ljusanläggning riggades upp, baren ställdes i ordning, toaletterna piffades, ett partytält restes utanför etc. Kommer knappt ihåg allt vi gjorde men fint blev det och vi blev så himla nöjda med resultatet! Utan våra familjer samt Pelles moster hade det ALDRIG gått! Deras hjälp var guld värd och Pelles moster Ann Britt slet som ett djur med fantastiska blomdekorationer samt tillverkning av bordslyktor och hängande ljuslyktor i spets.


 
 
 
 
 



 
 
























Privata mobilbilder