Kom att tänka på att jag inte skrivit om min andra förlossning och vill ju helst ha den på pränt precis som den första. Därför känns det dax att skriva ner den innan man blir för gammal o glömsk. ;-)
Får nog dela upp den i delar så någon orkar läsa också.
Allt började tidig morgon den 22 maj. Jag var beräknad till den 27:e men hade en konstig känsla av att det skulle bli tidigare. Den 22:e vaknade jag kl 04 av att det "klickade" till i magen och amningskudden, som fungerade som stöd när jag sov, blev helt blöt. " Vattnet gick!" utbrister jag högt och Pelle som vaknar med ett ryck frågar om det hände nu. Eh, jo det var så klart NU jag menade.
In på toan och bytte om samt kollade om det kom mer. Det rann lite hela tiden, både vätska och lite blod, så jag blev mer och mer säker på att det var vattnet. Jag ringde in till förlossningen i K-krona och förklarade läget. Pelle ringde svärmor som skulle komma och passa Elliot, som lyckligt ovetandes låg och sov gott.
Barnmorskan rådde oss att packa ihop allt det nödvändiga ( jo tjena, hade haft BB- väskan packad sen v 25 typ) och bege oss iväg med tanke på restiden och att förlossningen med Elliot gick relativt snabbt. Konstigt nog hade jag inga värkar, lite känningar men absolut inget som gjorde ont. Hade inbillat mig att så fort vattnet gått ja då var det brådis. Men vi skyndade oss iaf, och när väl svärmor kom så åkte vi iväg. Vågade inte tro att vi skulle få träffa vår efterlängtade lillebror samma dag.
På vägen in till K-krona började jag få lite onda sammandragningar och den där igenkännande värken i ryggen så TENS-apparaten åkte på och Pelle tryckte lite extra på gasen. Vi tänkte att nu drar det igång på riktigt! Vi anlände vid sex-tiden och fick komma in i ett undersökningsrum. Samma rum jag legat i tidigare med Elliot i magen. Märklig och mäktig känsla. Jag blev uppkopplad med CTG och undersköterskan som vi träffade ville gärna kolla bindan för att avgöra om det kunde vara vattnet som gått. Konstigt nog hade det bara kommit lite slem och var inte alls blött, blev lite besviken. De lätta värkarna som jag haft i bilen dit var som bortblåsta och jag började tro att de skulle skicka hem oss.
Efter CTG-kurvan blev vi lämnade i det lilla rummet, utan ett enda fönster, för att vänta på att en barnmorska skulle komma. Och som vi väntade. Pelle somnade på en pinnstol och jag vankade fram och tillbaka på den lilla ytan som fanns i hopp om att värkarna skulle sätta igång. Men inget hände. Vi väntade i nästan en och en halv timme innan vi fick träffa en bm. Hon förklarade att det var fullt upp idag och ursäktade att vi fått vänta så länge. Hon kollade bindan och körde ytterligare en CTG-kurva. Å vad jag var less nu. Ville bara veta om jag var öppen eller inte. Hon förklarade att de inte ville undersöka mig OM det var vattnet som sipprat hemma utan att vi skulle försöka få igång värkarbetet. Hon gav oss några alternativ; att åka ner på stan och gå runt, att gå runt sjukhuset för att få igång det eller att få ett vilorum där vi kunde placera oss. Hon tyckte inte vi skulle åka hem ... Ännu. Eftersom vi varit uppe sedan kl 04 så kändes ett vilorum faktiskt som det bästa just nu så vi nappade på det direkt.
Fortsättning följer ... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar