Dagen D

God kvällens! 

Dålig uppdatering här men min skärm är fortf sprucken och datorn lever sitt eget liv. Dessutom har gossarna varit sjuka, är bättre nu men fortfarande förkylda och Elton har en hemsk hosta som gör att nätterna inte är så roliga just nu. 

Julen närmar sig med stormsteg och vi har bakat och grejat här som sig bör för att få in den rätta känslan. Trots att jag hatar att baka har jag gjort det, för barnens skull. Ok, lite för min med. Vill att de ska få samma känsla för julen som jag hade när jag var barn. Pepparkakshus, pepparkakor och lussebullar som spred juldoft. Här har detta också bakats men med ett större kaos än vad jag minns från min barndom. Nämnde jag att jag hatar att baka?? Men nu är det gjort. Check, check, glada barn och en nöjd bull-mamma. ;-)

Idag var det dock dagen D. Granen skulle på plats. Ja herregud. Som alltid när vi ska göra något så blir det liksom aldrig bra från början. Något går alltid lite snett. Får man liksom räkna med. 

Pelle och Elliot fick i uppdrag att inhandla granen, en liten söt som passar i vår inte alltför stora hörna. Jag har lånat en korg av mormor som den så fint skulle stå i. I med granen i julgransfoten och i med den i korgen. Vi beundrade den söta skapelsen och efter ca 10 minuter fallen den i golvet. Det började ju bra. Miljoner barr på golvet plus vatten från foten. 

När vi torkat upp och fäst granen ordentligt i korgen var det dax att pynta. Vi hittade  till och med ljusslingan! Trodde vi iaf. När jag skulle slinga på den märkte vi att den var lite för kort. Inte alls så många ljus som jag mindes från förra året. Dessutom ett rent helvete att få på då sladden liksom var dubbel och jag fick gå runt granen med slingan, kasta över ena delen för att det skulle bli jämnt vilket resulterade i att jag snurrade in både mig, korgen och alla grenarna. Kaos och barr blev det av detta. Så klart. Samtidigt hade jag prinskorvar och köttbullar på spisen till kvällens julinspirerade middag så jag sprang mellan granen och köket och svor. Elliot röjde här med en fotboll ( mjuk) och Elton var missnöjd med det mesta, snorig och dan och Pelle försökte roa honom samtidigt som han muttrade att denna slingan hade vi inte förra året. Jag lyssnade inte utan svettades ikapp med prinskorvarna i en enda röra av ljus och barr.

När ljusen väl var på märkte vi att sladden mot uttaget var kort, väldigt kort. Pelle menade fortfarande att detta var fel slinga och nu började jag bli riktigt irriterad. Denna har vi alltid haft för jag hade samma problem förra året med ljusen. Eller??? Vi får ju ha en förlängningssladd, svårare än så är det inte. Jag var både hungrig och trött och Elliot tjatade om att få hänga kulorna.

kag gick ut för att hämta pyntet i förrådet. Vad ligger i påsen??? Jo, en annan ljusslinga som vi hade haft förra året. Med längre sladd. Så klart! Vet inte vad det var för ljus jag kämpat på men de skulle ju klart väck tyckte Pelle, för denna sladden var ju längre. Dessutom hade han haft rätt. Ja jisses.

Jodå, av med alla ljus igen plus ettusen barr. Börja om. Samtidigt överkokte jag äggen och nu var jag tvungen att ta ett glas vin. På med nya ljusslingan, vilket var lättare att få runt då sladden var enkel. Elliot fick hänga kulorna och det blev så fint så fint. Men granen var sned. Väldigt sned. Pelle fäste en fiskelina i taket, men fortfarande sned. Men nu struntar vi i det. Granen står på plats och vi är fortfarande gifta. Tror jag. ;) Som sagt det blir aldrig bra från början men tillslut så!

Tänk att något så fint kan orsaka så mycket röra! ;)