torsdag 26 april 2012

Babygirl?

Inatt hade jag en sån där dröm som kändes så himla verklig. Jag var gravid igen. Den här gången hade jag en helt problemfri graviditet och njöt, kunde jobba nästan fram tills det var dags och var igång nästan som vanligt. En önskedröm kanske? Hoppas så att det verkligen blir så här med Elliots syskon, att vi inte får genomlida samma helvete som vi gjorde när jag
väntade honom.

Förlossningen i drömmen gick på en timme och ut kom en liten flicka, så underbar och fin. Mycket mindre än Elliot var hon, han vägde ju 4160 gram! ;) Jag var så lycklig att jag hade fått ännu en välskapt, välmående liten skatt och att vår familj nu var komplett. En liten kille och en liten tjej. Kan inte sticka under stolen med att det hade varit så kul att ha en av varje. Pelle sa att eftersom vi fått Elliot först ( han har alltid velat ha en pojk först) så skulle jag få välja namnet på flickan. Han visste vilket jag skulle ta, han har egentligen varit skeptisk till det hela tiden, men nu fick jag som sagt välja som jag ville! ;) Finaste lilla flickan med det ljuvligaste namnet! Vill inte avslöja här vilket namn hon fick för det namnet hoppas jag innerligt att vi får användning för nån gång! :)

Drömmen var så verklig. Önskar mig en sån känsla jag hade i den nästa gång jag blir gravid. Jag är rent ut sagt livrädd för den dagen då vi ska försöka få ett syskon till Elliot. Dels att det inte ska fungera (tog ju 2,5 år nästan att få till vår lille guldklimp) men även för att jag ska få samma problem som med Elliot som innebar sjukhusbesök titt som tätt och en massa nätter i hårda sjukhussängar. Nej, tanken skrämmer mig verkligen ska jag erkänna.

Vi hade dock turen att få en riktig drömförlossning och det är jag tacksam för idag. Fem timmar var vi inne på förlossningen innan Elliot såg dagens ljus, förvisso inga smärtfria timmar, men jag klarade mig utan någon som helst medicinsk bedövning och använde mig att gammal hederlig profylax istället. Ett mycket fint minne som jag kommer bära med mig i hjärtat så länge jag lever, till skillnad från hur mina 9 månader som gravid första gången blev.

Hur som helst är det inget som säger att nästa gång blir som den första och jag ska bära med mig och komma ihåg att trots all smärta, oro och alla komplikationer så kom det något gott ur det hela, det bästa som hänt oss. En så fulländad och fin liten gosse som nu snart är två hela år och alldeles fantastisk. Med den vetskapen VET jag att nästa gång kommer det bli minst lika fantastiskt...

Vår älskade busunge!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du, jag tror nog allt att jag har koll på det namnet!;)
Vi får stämma av vid nästa fika-träff hos Emma (var det va?)

Kram
/Malin. K.

Grodmamman sa...

Jag hade också en jobbig graviditet första gången och det tog ca 2 år innan vi lyckades få vår son. Känner igen mycket av det du skriver även om jag slapp sjukhusvistelser, men istället kom han sju veckor för tidigt. Vi fick sjukhusvistelsen då istället.
Jag ville gärna ha ett barn till, men kände samma oro som du gör nu. Vi fick en dotter och hon blev till innan vi ens hade börjat försöka på allvar. Lite problem var det i början och jag var sjukskriven i slutet, men efter nästan 42 v kom vår prinsessa.
Båda förlossningarna har varit korta, men intensiva och den första hade jag bara lustgas. Mycket som är lika mellan oss och oron kommer man aldrig ifrån även om man får försöka att inte låta oron ta överhanden.
Lycka till den dagen ni vill försöka få ett barn till!
Kram

SOFIE sa...

Åh det är så häftigt när man drömmer sånna där drömmar som är så lyckliga och känns så verkliga <3 =) Den slår säkert in!! Massa kramar!!