Idag har varit en mycket trevlig dag. Sånt gillas med tanke på att jag inte haft det så där superupplyftande den senaste veckan. Det onda samt besöken på akuten har gjort att oron blivit ännu starkare för att det ska hända vår lilla plutt något. Har inte riktigt tagit in allt som sagts och inte vågat lita på läkarna att det ser bra ut. Tror det har att göra med vår långa resa inför den här graviditeten, hur vi fått kämpa. Så mycket att förlora.
Vissa blir gravida helt hux flux, nästan bara genom att titta på varandra! Så var väl inte fallet för oss direkt, och nu känner jag att det är absolut inget jag känner för att dölja utan jag vill bara säga som det är ; vissa får kämpa längre UTAN att det är något fel på någon av parterna i förhållandet. Vi fick kämpa i nästan två år, det är fakta, tyvärr. Vet att det är ett känsligt ämne för vissa, men inte för mig. Nu har jag bearbetat det och känner att jag kan vara öppen om det. Sen får folk tycka vad de vill om det, det rör mig inte så mycket i ryggen faktiskt! Men vår lilla plutt kom till helt naturligt, vilket jag är glad för. Jag beundrar verkligen de som orkar ta sig igenom provrörsförsök mm. Ni är verkligen starka!
För att återgå till vår trevliga dag så var det idag dax för hemmapremiär för vårt MAIF, första matchen hemma på Strandvallen i allsvenskan. Innan match så samlades vi tillsammans med våra vänner och grillade korv. Väldigt mysigt hade vi! Älskade vänner - vad vi är glada för att vi har er! Matchen gick kanon, vi vann med 3-0 och vår gode vän Markus gjorde alla tre målen. Så härligt att det går bra för lilla Mjällby AIF i fotbollens finrum! =)
Nu sitter jag här i sängen och försöker vila min onda rygg, var inte så smart att stå upp en hel fotbollsmatch med tanke på mina krämpor, men jag ville absolut inte missa matchen! Bebis höll sig lugn under matchen men har börjar kicka igång nu igen när vi kom hem. Så skönt när det sparkar, blir så nojjig när jag inte känner den, samtidigt så vet jag att den inte ska sparka hela tiden!
Mammas och pappas lilla plutt - vi älskar dig redan så mycket!
söndag 21 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Här är en till som inte hade det lätt att få barn. Två missfall och lång tid däremellan innan vi vid tredje försöket lyckades få behålla sonen. Den graviditeten slutade dock i v 33+1!:) Dottern hade vi inga som helst problem med att få till, så det kan vara väldigt olika.
Har full förståelse för din oro och jag ville helst känna sparkar hela tiden jag också!:)
Ta hand om dig och magen!
Kram
"Skönt" med någon som känner igen sig! Även om det aldrig är kul när det är svårt att "få till det". Svårt att förklara för dem som ej varit "där". Tror jag kommer oroa mig hela tiden, men måste försöka tänka positivt iaf. Det var ju inget fel vare sig på mig eller plutten, men har doktorn ordinerat vila så är det just det jag tänker göra. Skulle ligga i sängen tills juli om det så krävdes - allt för vår lilla plutt!
Vad skönt och höra någon annan som är i samma sitaution som oss... Och jag är sååå glad för er skull! Lyckan kommer förhoppningsvis snart till oss också! Ta hand om er och försök njuta... KRAMAR Sofie
ta nu å lyssna på doktorn med du! ingen renovering eller stress över saker som man borde göra...inte lätt men gör det för bebisens skull!!! kram på dej... martina
Skicka en kommentar