Tankar om då

Ville mest bara kika in för att säga att lilleman har börjat gå så smått! Några steg här och där, men det händer många gånger på en dag så det får man väl räkna som att han faktiskt är på g, va?? =) Så söt är han och jag kan nog inte riktigt förstå det hela, det går så fort och jag vill pausa tiden lite nu och njuta av nuet. Ska ju snart börja jobba och vara ifrån min lille prins hela dagarna, hur ska det gå ...?

Har de senaste dagarna blivit så sentimental, vet inte vad det är. Tänker jättemycket på förlossningen för snart ett år sedan när vår lille Elliot äntligen kom till världen. Tänker mycket på tiden innan han kom, på oron, ångesten och allt vi fick genomlida innan vi fick träffa vår stora lille kärlek. Läste min förlossningsjournal igår och blir lika rörd och känslosam varje gång och minns det hela som det var igår. Vet som sagt inte varför jag är sån här nu, har kanske att göra med att liten börjar bli stor, att han närmar sig året eller ....äsch jag vet inte egentligen. Det enda jag vet är att jag vill tänka tillbaka, vill minnas, ja nästan återuppleva den fina sunden när vi fick vårt första barn, vår Elliot. Tänk att jag aldrig mer kommer att få uppleva den där känslan att det är första barnet liksom. Det är ju trots allt väldigt speciellt första gången om ni förstår vad jag menar ... Nej, blev visst mest en massa svammel från mig här idag, bäst jag slutar nu! ;)





Det värdefullaste vi har