torsdag 2 juni 2011

Sommar och nya faser

Idag har det varit sommar, ja igår med för den delen, så härligt! För oss började denna Kristi Himmelsfärds dag med ett besök på loppis i Vanneberga. Jag, Elliot och mamma skulle fynda. Men det blev tyvärr inga fynd, var så KOPIÖST mycket folk och varmt så jag orkade inte tränga mig fram till alla borden bland alla människor. Vi gick mest och tittade, åt lite och bara förundrades över allt folk som tagit sig dit. Kändes dock som vi skulle kommit lite tidigare om vi skulle fyndat något i möbelväg för det var ganska glest och inte så mycket som föll i smaken kvar av det utbudet.

Efter loppisen kom vi hem till Pelle som hade varit duktig och jobbat i trädgården, imorgon kommer det läggas mer sten, längtar tills det blir klart! Vill iväg och köpa krukor och växter som vi ska ha där framme, kanske blir en tripp iväg imorgon! =) Pelle var i alla fall hungrig så hela lilla familjen styrde kosan ner till Dagmars hamnkrog och åt middag, så gott så! Var premiär för oss där nere i år och man blir aldrig besviken på maten. Om ni ska besöka Hällevik så måste ni äta där, har verkligen jättegod mat! Blev en liten runda i hamnen efteråt för att spana på båtar ( läs Pelle) och sedan somnade lilleman sött i vagnen och vi föräldrar satte oss och njöt av solen. Dock kunde jag inte sitta stilla något längre tag utan fick myror i brallan och började rensa ogräs. Har så svårt att bara sitta stilla nuförtiden, känner att jag måste fixa och greja så fort tillfälle ges.

Vi har haft en underbar dag med andra ord, även om kvällen inte blev lika lugn och behaglig kanske. Elliot är i någon fas nu när han kan få hysteriska utbrott om jag lämnar rummet, ingen annan duger och han blir verkligen jätteledsen. Skitjobbigt för mig och även för Pelle eller den som är med honom när han blir så ledsen. Detta började nu i veckan och har hållit på lite till och från. Det är inga problem när han är själv med Pelle och jag inte är hemma, men när jag är i närheten ska han bara vara hos mig eller runt mina ben och detta resulterar i att han får hänga i min famn. Har inte varit riktigt så innan så jag hoppas bara det är en fas. Han kan även bli vansinnig när man sätter honom i vagnen, något som också är nytt. Kan ta ett bra tag innan han lugnar sig och häromdagen fick jag till och med ta upp honom för att lugna ner honom. Han bara sträcker sig efter mig och är sååå ledsen. Gör ont i mamma hjärtat ... Läste lite om 10-månaders bebisar och det verkar som det kan vara något nytt utvecklingssprång på G så det är väl bara att härda ut ... ännu en gång! ;)

Förresten blev ju lilleman 10 månader igår, ska sammanfatta hans utveckling i ett annat inlägg.

På väg ner till Dagmars med mina killar!







Bus på restaurangen




Min fina karl! ;)




Mamman




Vet inte vad jag gör för konstig min, men här tittade vi i alla fall på de fina båtarna som nu kommit i hamn.




Var bara tvungen att fota denna svanen med de små söta svanbebisarna (heter det så??) som vi såg på vägen hem!




Jag kan inte nog understryka hur glad jag är över att vi bor som vi gör! Bara en liten gångväg rakt ner till strandpromenaden och sedan bort till hamnkrog, affär, båthamn, strand mm. Man uppskattar kanske inte alltid hur man bor, men jag försöker verkligen göra det varje dag, Elliot kommer verkligen att få växa upp på bästa sätt. Speciellt fint är det så klart nu på sommaren, och jag är väldigt lycklig över att vi kom över detta huset för snart tre år sedan. Rena fyndet om man tittar på huspriserna här idag, Huset bredvid är ett renoveringsobjekt och ligger ute för 2,7 miljoner så då kanske ni fattar! ;)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Pernilla
Tänkte bara ge ett tips om vagngrejen, blir han så ledsen när ni sätter honom i vagnen, så vänd på den om det går så att han ser dig, det är det han vill :) och det är vanligt i den åldern har jag hört

bara ett tips :) /Pamela

Anonym sa...

Hej!
Låter som han är i separationsångestfasen... Min lille kille hade en låång sån fas runt tio, elva månader och jag tycker inte riktigt den försvunnit ännu vid 16 mån ;) dock är det ju så individuellt, vet flera som bara varit i den fasen en kort tid. Jobbigt är det stundtals men det blir bättre o jag har läst att det visar att barnet knutit an på rätt sätt till föräldrarna... En liten tröst kanske :)
Hälsningar Sandra och Alvin