Måndag idag och ännu en ny vecka stundar. Dock började min med en mindre trevlig överraskning som gjorde att jag flög på telefonen till min BM. Ni som är känsliga behöver ju inte läsa, men jag har fått färgade flytningar igen, något som jag varit fri från nu i några veckor. Dock är det inget färskt blod (*peppar* *peppar*) så min BM tyckte jag skulle avvakta. Blixten bökar runt som vanligt och det är inga mängder som kommit, men jag blev ändå så rädd, hatar denna oro!!!! Mitt värsta scenario är att jag får åka in till Karlskrona och få ligga kvar på förlossningen för att stoppa upp en eventuellt nalkande förlossning, jag tyckte det var så psykiskt påfrestande att ligga därinne sist. Visserligen var jag då bara i vecka 26 och nu går jag in i vecka 35 imorgon, så min BM lugnade mig med att de knappt stoppar upp det om det sätter igång nu. Känns både skönt men samtidigt pirrigt och väldigt nervöst. Jag är liksom inte "redo" för förlossningen ännu mentalt, men tänker ställa mig in på att det KAN bli tidigare.
Jag tror att de ökade flytningarna beror på att jag varit mer aktiv de senaste dagarna än vanligt, har liksom börjat återgå till det normala, i den mån jag orkat. BM sa åt mig att ta det lugnt nu och inte aktivera mig för mycket, så ska jag komma på koll till henne imorgon och ev. få träffa doktorn på fredag. Känns skönt. Dock känns det inte bra att man ska ta det lugnt, det har jag ju gjort sedan den 16 mars, och jag är så jäkla less på allt vad soffliggande och viloläge heter att jag snart spyr på alltihopa! Men, jag vill inte riskera något ännu, några veckor till ska Blixten stanna i magen, det har vi två gjort upp! Vi får väl se om h*n håller sig till "avtalet"! ;) Nej, men på riktigt så börjar jag känna mig lite deppig av att inte kunna aktivera mig som normalt, att vara hemma och att nästan alla dagar ser likadana ut. Jag VET att det kommer vara värt det i slutändan, men JUST NU är det inte så roligt ...
Jag och älskade Blixten i magen i vecka 34. Tänk om vi snart får träffa varandra??? Älskade lilla unge!!!
3 kommentarer:
Kan förstå din oro....du får passa på o njuta av solen som verkar titta fram igen....och blogga en massa ;)
Ha en fin dag o ta hand om dig!
Förstår din oro och att du är less på att ta det lugnt.
När jag väntade dottern blev jag bara sjukskriven till 35 hela veckor då de sa att då gjorde det ju inget om förlossningen startade. Hoppas dock att Blixten stannar ett par veckor till.
Kram
Lider med dig. Förstår precis hur du känner dig, all denna oro. Jag hade missfall innan jag vart gravid "den här gången" så början på den nya graviditeten var oerhört jobbigt psykisk, ständigt känner jag om jag fortfarande hade ömma bröst, kollade hela tiden i trosan för att se om det ev skulle vara en böl med blod där. Men faktiskt *peppar peppar* har jag varit fri från blod och färgade flytningar länge nu!!! Hade nån enstaka röd/brun blandad flytning i början men det har slutat helt och håller..
Har hört att det kan bero på att livmodertappen är känslig och blöder därför. Det är säkert det som hänt dig, så håll ut och vila vila vila om än det känns svårt. Men i slutändan är det nog VÄRT det!!!
Skicka en kommentar