lördag 19 juni 2010

2572 g ...

...så mycket vägde du uppskattningsvis i onsdags vår lilla plutt (stor för veckan tyckte doktorn och mamma är ju ganska säker på att du är lite äldre än vad ultraljudet i vecka 19 sa). Vi fick åter se dig i mammas mage på ultraljud då och du mådde så bra så och sprattlade runt. Tyvärr mår inte mamma lika bra, fick en störtblödning i onsdags och fick åka in till förlossningen ... igen. Mamma, pappa och mormor trodde verkligen du skulle titta ut då, mamma hade så många sammandragningar och mådde inte bra, men så var inte fallet och det är vi glada för. Vi vill så hemskt gärna att du stannar i alla fall två-tre veckor till, växer till dig så du orkar äta av mammas mat själv när du kommer, så vi kan åka hem så snabbt som möjligt och inte ligga på sjukhus, så vi får ha dig hos oss dygnets alla timmar. Mamma är inte redo ännu mentalt, jo för att träffa dig, men inte på förlossningen.





Allt har snurrat på nu igen, allt har gått så snabbt. Blod, tårar, oro, sjukhus, stenhårda sängar, CTG-kurvor, blodprov och ensamma nätter utan din pappa vid min sida. Livmodertappen är just nu förkortad med ca 1,3 cm så nu måste mamma vila om du inte ska komma nu. Vila har jag gjort sedan vi fick de första blödningarna i mars, och jag har varit så duktig. Men förra veckan var det mycket som din mamma fixade runt med, glömde av, jag gick mycket mer än jag gjort på tre månader, har stressat inom mig och helt enkelt levt på nästan som vanligt. Det ville sig inte, nu vet vi det. Det var dumt. Du är färdig att möta livet utanför, du ska klara dig bra, men mamma och pappa vill inte ta några risker, därför blir det vila, vila och vila igen för mamma. Inte det roligaste men jag gör allt för dig min skatt och jag vill inte bli inlagd igen och inte blöda mer.

Kan vi inte få njuta nu de sista vekorna?? Måtte allt gå bra nu, mamma orkar inte mera oro, hon mår inte så bra just nu. Psykiskt är det inte ok. Men tanken på och längtan efter att få träffa dig övervinner allt det negativa som mamma går igenom, du finns ju i min mage, du är med om allt som jag är med om. Vi två är ett. Du är värd varenda droppe blod, varenda tår, all oro, all ängslan, varenda bilfärd till förlossningen, all vila, alla grubblande nätter, det vet jag. Din vagga, ditt skötbord, din nalle, dina små kläder, din gosefilt, VI väntar på dig här hemma. Snart är du här, men vänta lite till. Njut i mammas mage ett tag till, sen får vi träffas. Älskade barn.



8 kommentarer:

zalina sa...

du är duktig som orkar kämpa på (!) tänk att det kommer ge dig världens finaste belöning tillslut. det är nog värt allt!

dom dära: HOME-bokstäverna köpte jag på en lokalbutik här i Umeå som heter: Mias lustgård

Har du tur kan bokstäverna finnas i deras webshop. Kram! Håller tummarna för eeeeer!

zalina igen sa...

http://www.miasonline.se/se/

Grodmamman sa...

Vår son vägde 2 075 gr i v 33+1 och dottern vägde, enligt ul, ca 2 900 gr i v 35+0.
Självklart klarar sig er lill* bebis utanför magen nu, men som du säger, det skulle ju antagligen innebära tid på sjukhus och problem med att orka äta själv. Efter att ha varit med om det, så kan jag ju bara säga att vila du!:) Det är bra mycket roligare att själv få välja när man ska åka hem.
Ta hand om dig och Blixten!
Kramar

Caroline sa...

Så fint skrivit, blir berörd djupt i hjärtat av dina ord!

Ta hand om dig

Lisa sa...

Puss på dig fina, fina Pernilla! Allt du genomgår just nu gör dig starkare men jag önskar verkligen att du inte hade behövt ha det så kämpigt under din graviditet.

Kommer och tittar till dig senare idag. <3

Mamma till Emilia sa...

Kämpa på nu dom sista veckorna och krya på dig! allt kommer gå bra!
kramar

SOFIE sa...

Åh jag blir alldeles rörd när jag läser ditt fina inlägg...<3 Ta hand om dig/er nu! Snart är oron och väntan över! All lycka till er!! Massa bamsekramar!!!

Anonym sa...

Förstår din oro så väl, jag fick själv en störtblödning när jag skulle få min äldsta dotter..fy vad rädd jag var, trodde att jag skulle mista barnet men ut kom hon liten men pigg och stark (dom är starkare än man tror dom där små)..
Jag längtar så till ni har fått eran lilla bäs..så jag får se vem som gömt sig i magen som jag fått se så fina bilder på här..
Styrkekramar