2572 g ...

...så mycket vägde du uppskattningsvis i onsdags vår lilla plutt (stor för veckan tyckte doktorn och mamma är ju ganska säker på att du är lite äldre än vad ultraljudet i vecka 19 sa). Vi fick åter se dig i mammas mage på ultraljud då och du mådde så bra så och sprattlade runt. Tyvärr mår inte mamma lika bra, fick en störtblödning i onsdags och fick åka in till förlossningen ... igen. Mamma, pappa och mormor trodde verkligen du skulle titta ut då, mamma hade så många sammandragningar och mådde inte bra, men så var inte fallet och det är vi glada för. Vi vill så hemskt gärna att du stannar i alla fall två-tre veckor till, växer till dig så du orkar äta av mammas mat själv när du kommer, så vi kan åka hem så snabbt som möjligt och inte ligga på sjukhus, så vi får ha dig hos oss dygnets alla timmar. Mamma är inte redo ännu mentalt, jo för att träffa dig, men inte på förlossningen.





Allt har snurrat på nu igen, allt har gått så snabbt. Blod, tårar, oro, sjukhus, stenhårda sängar, CTG-kurvor, blodprov och ensamma nätter utan din pappa vid min sida. Livmodertappen är just nu förkortad med ca 1,3 cm så nu måste mamma vila om du inte ska komma nu. Vila har jag gjort sedan vi fick de första blödningarna i mars, och jag har varit så duktig. Men förra veckan var det mycket som din mamma fixade runt med, glömde av, jag gick mycket mer än jag gjort på tre månader, har stressat inom mig och helt enkelt levt på nästan som vanligt. Det ville sig inte, nu vet vi det. Det var dumt. Du är färdig att möta livet utanför, du ska klara dig bra, men mamma och pappa vill inte ta några risker, därför blir det vila, vila och vila igen för mamma. Inte det roligaste men jag gör allt för dig min skatt och jag vill inte bli inlagd igen och inte blöda mer.

Kan vi inte få njuta nu de sista vekorna?? Måtte allt gå bra nu, mamma orkar inte mera oro, hon mår inte så bra just nu. Psykiskt är det inte ok. Men tanken på och längtan efter att få träffa dig övervinner allt det negativa som mamma går igenom, du finns ju i min mage, du är med om allt som jag är med om. Vi två är ett. Du är värd varenda droppe blod, varenda tår, all oro, all ängslan, varenda bilfärd till förlossningen, all vila, alla grubblande nätter, det vet jag. Din vagga, ditt skötbord, din nalle, dina små kläder, din gosefilt, VI väntar på dig här hemma. Snart är du här, men vänta lite till. Njut i mammas mage ett tag till, sen får vi träffas. Älskade barn.