Here we go again ...

Hej på er!

Gahhh, denna kväll sprutar verkligen hormonerna ur öronen på mig! Irriterar mig på precis ALLT som går att irritera sig på och har ett jäkla temperament! Önskar så att jag kunde kontrollera mina humörsvängningar men det går liksom inte i vissa situationer. Är en ganska hetlevrad person i vanliga fall, men nu i graviditeten har det blivit sju resor värre, tycker så synd om min sambo och mina föräldrar som brukar få ta det mesta. Usch, inget kul alls.

Gårdagen var inte heller så speciellt uppmuntrande men slutade väl i alla fall! Skrev ju om mina nytillkomna blödningar, vilka ökade under kvällen. Efter rådgivning med förlossningen valde vi att styra kosan mot Karlskrona dit vi anlände vid 21.00. Sambon hade match med sitt Mjällby-lag som han tränar i Karlshamn så mamma och pappa fick skjutsa mig dit så vi möttes upp och tog oss till K-krona därifrån. Hade faktiskt packat BB-väskan sen innan och hade den med mig i bilen, ifall det skulle vara början på något. Den mängd som kom igår gjorde att jag faktiskt trodde det hade även en hel del sammandragningar. Väl inne fick vi göra en CTG-kurva, vilken var helt perfekt. Hade lite sammandragningar under tiden, men det är ju helt normalt nu i denna veckan enligt barnmorskan och de är inte onda. Blixtens hjärta pumpade på och h*n busade runt därinne. Därefter kände barnmorskan på magen och konstaterade att Blixten ligger ganska långt nere i bäckenet och ligger med huvudet neråt, kan förklara det ökade trycket jag haft neråt.

Efteråt skulle vi göra VUL och UL. Väntetiden innan var inte nådig, vi väntade från 22.00 till 23.50! Och vi hade blivit lovade att det inte skulle ta så lång tid! Snacka om att jag var less och sambon var dödstrött, frågade till och med om de hade glömt bort oss! Men nej, det hade de så klart inte, men en akutsituation hade uppstått i samband med en förlossning, och visst, jag fattar ju att det går före men det är så jäkla tråkigt att bara vänta och vänta. Händer alltid oss något, inte så otippat! Dock fanns det ju en hel del att titta på där i korridoren, fick se en alldeles färsk liten bebis bland annat, tänkt att det snart kan vara vi!! =)

Varken VUL eller UL visade något avvikande, allt såg så bra ut och Blixten bedöms vara en normalstor bebis. Flödet i navelsträngen var bra, hjärtat och lever och allt sådant såg bra ut, fostervatten fanns det gott om och ingen avlossning av moderkakan och framförallt; jag hade inte öppnat mig. Hur mycket man än längtar så vill vi att Blixten ska stanna ett tag till i magen, även om doktorn sa att de inte stoppar förlossningen nu när jag kommit in i vecka 35.

Att få se sin lilla bebis på UL är alltid lika fantastiskt, tänk att det är vårt lilla barn som ligger därinne! Händer, fötter och ansikte var det jag uppfattade mest, är ju så stor nu så man ser bara lite kroppsdelar huller om buller. Men jag kunde ändå se att Blixten kommer att bli världens finaste bebis! =) Som tur var fick vi åka hem, hade verkligen ingen lust att stanna över trots att väska och alla nödvändigheter var medpackade. Så vid två-tiden på natten kom vi hem igen. Trötta men oerhört lyckliga och tacksamma för att allt såg bra ut. Nu ska jag ta det lugnt i en vecka till sen tyckte doktorn att jag skulle leva på som vanligt, som jag längtar!!! Ikea, here I come! =)

Jag idag när vi går in i vecka 35!





Här är Blixtens sovplats de första månaderna. Vaggan ska inte hänga i h*ns rum utan vi ska ha en krok i vårt sovrum samt i vardagsrummet här nere så man kan flytta den beroende på vart man befinner sig. Tycker den är så fin! I bakgrunden skymtar hyllan/skötborde Hensvik från Ikea som jag fyndat på blocket för en riktigt bra peng!



Vaggan är bäddad med mitt första täcke, örngott och lakan samt min blåa filt som farmor stickat. Blått kan man faktiskt ha till en flicka också om nu Blixten skulle vara en sådan! =)




Privata bilder