Andnöd och operation i vecka 27

Nu är vi inne i vecka 27. Dagen har varit lugn, inga mer färska blödningar, skööönt! Har mest legat i sängen och vilat och läst i lite tidningar. Vädret har varit så trist så det har varit riktigt mysigt att ligga inne. Ett nytt symptom som jag fått sen någon vecka tillbaka är att jag har lite svårt att andas. Känns som om det är lite svårt att få luft när man sitter ihopsjunken. Måste liksom sträcka på ryggen och räta upp mig för att det ska kännas behagligt. Säkert helt normalt, inget förvånar mig längre.

Dock har vi verkligen varit med om höjden till otur. Igår när sambon spelade match blev han omkullknuffad och skadad i axeln. En tur till akuten och det konstaterades att en led hade hoppat ur. En operation för att sätta dit en platta ska göras på fredag. Vet inte om man ska skratta eller gråta. Precis hemkomna från en två-dagars vistelse på sjukhus så händer det här. Nu är vi alltså två invalider här hemma. En som knappt KAN röra sig och en som inte FÅR röra sig. Om man ska hitta något positivt i hela den här för jäkla tråkiga situationen, så är det "tur" att det var vänster axel och inte höger som Pelle skadade, underlättar ju lite! En annan sak när det gäller mig är att det är "tur" att jag inte ska ha barn frammåt hösten så jag hade tvingats ligga stilla i sommar. Det hade varit såååå trist!

Ja ni ser, man får försöka hitta något positivt i allt elände. Vill iaf rikta ett stort tack till lagets andretränare som skjutsade Pelle till akuten och väntade där med honom. Tog nästan halva natten och de var inte hemma förren vid två-tiden på natten. Konvalecens-tiden var tydligen inte så lång på den här sortens skada så där har vi väl också lite "tur". Stackars min älskling och stackars mig! Vem ska nu passa upp mig här hemma?? ;)






Vem ska nu städa och hålla ordning här hemma?? Pelle är nog mest glad att han nu inte KAN hålla i den biten som annars hade blivit hans ansvar under min "ryggläges-period! ;) Tur man har snälla föräldrar i sådana här lägen!



Privat bild