torsdag 17 mars 2011

Tacksam!

Torsdag idag och snart har även denna vecka gått! Förra året vid denna tiden hade jag precis blivit sjukskriven och minns att jag vart väldigt orolig och mådde inte alls bra. Tanken på att vår lille plutt skulle komma för tidigt var överhängande hela tiden. Blödningarna hade börjat och en vår full av sjukhusbesök och en massa vila väntade, fast det visste jag så klart inte till en början när allt drog igång. Blir sentimental när jag ser tillbaka och fylld av kärlek när jag tittar på min sovande lille älskling och känner så stor tacksamhet att allt gick bra. Han är här och har varit vår lille gosse i 7 1/2 månad! =)


Provar sin nya vårjacka som ännu är lite för stor! Stjärnor ska det så klart vara på! ;)





Att få barn är det bästa som hänt mig, jag skulle kunna göra om det imorgon, förlossningen är en sådan häftig upplevelse fast det gör så ont så man tror man ska dö. Det är själva graviditeten som skrämmer mig oerhört. Tänk om det skulle bli likadant igen? Tänk att ligga inlagd, skild från lille Elliot? Klarar jag av den psykiska oron en gång till? Som sagt, vi funderar absolut inte på ett barn till ännu, vi vill inte ha dem för tätt. Men den dagen då det är dags kommer jag nog att grubbla en massa fram och tillbaka. Jag är som sagt ganska bra på att grubbla, det vet de som känner mig ...

Igår såg jag en gravid tjej på stan som ska ha barn i sommar och jag blev inte ett dugg avis. Jag är så glad att jag har klarat mig igenom min graviditet, fött fram ett friskt barn och klarat av den första tiden och den enorma omställning som det innebär. För mig var det en enorm omställning det ska jag inte hymla om. All tid läggs på barnet och den där egna tiden finns liksom inte längre. Allt fokus är riktad bort från dig själv. Det är en underbar tid när de är nyfödda men jag hade nog inte kunnat föreställa mig hur det skulle bli! ;)


En dag i somras, så glad för att jag inte ser ut såhär denna sommaren som kommer! ;)





Jag är så himla glad för att jag ska få en underbar sommar tillsammans med min lilla familj och att jag denna sommaren inte är stor som ett hus, utan kan springa med lätta steg efter min son på stranden. (Ja, jag tror och hoppas vi får en varm sommar detta året med!)Jag är som sagt inte alls avundsjuk på de som har detta framför sig, som ska gå gravida i sommar. Jo, kanske på ögonblicket när de lägger upp den lilla varelsen på bröstet, det där magiska ögonblicket när tiden står stilla. Det skulle jag kunna uppleva om och om igen. Men de som är gravida avundas jag inte. Det innebar så mycket oro för mig och jag är så tacksam att allt gick bra och nu ska vi bara njuta av vårt lilla underverk som inte är någon liten bebis längre utan som blivit en bestämd liten gosse istället! =)



Vårt ALLT, finast i världen!







6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Mia heter jag och jag har läst din blogg ett tag men aldrig kommenterat. Jag gillar den verkligen! Särskilt det här inlägget. Om hur stor omställning det är att få barn, hur tacksam man än är så är det slitsamt. Och liksom du är jag oerhört glad att jag slipper vara gravid. Fick en underbar son för 4 månader sen, det bästa som hänt oss, men graviditeten var vidrig! Foglossning i vecka 13, 40kg uppgång och havandeskapsförgiftning. Blev igångsatt, höll på i fyra dygn och sen slutade det med akut snitt. En mardrömsupplevelse utan dessa like. Så jag känner lite så du, hur ska man våga igen? Särskilt när man redan har ett barn att finnas för??

Tack för en trevlig blogg
/M

Anonym sa...

Hej Pernilla!
Håller med dig om omställningen med småbarn. Ser också framemot en härlig sommar med vår lille Adrian. Fundera inte för mycket på vad som kan hända nästa gång, de flesta säger ju att 2:an är lättare. Jag hoppas iaf jag slipper en dygnslång förlossning nästa gång även om jag oxå tyckte själva förlossningen var det häftigaste jag varit med om.

Kram/ Pamela

Lina sa...

Måste bara säga att det du skriver kunde kommit från mej...så träffande...fast min graviditet var i stort sett problemfri och allt gick enligt planerna så va det en tid fylld av oro..och sen den första tiden med vår lilla prins...omtumlande och en enorm omställning.. Men sen det magiska ögonblicket när han låg på bröstet... Obeskrivligt!
Kram och hoppas vi kan få till en träff nästa vecka! Lina

Grodmamman sa...

Känner igen din oro. Vår son föddes ju 7 veckor för tidigt efter en ganska lätt graviditet. Vi fick aldrig något riktigt svar på varför han föddes för tidigt, men en anledning kan ha varit min kraftiga magsjuka med både kräkning och diarré. Vi väntade tills han var 3 år innan vi vågade försöka igen. Lyckades nästan på första försöket och jag hade en ganska lätt graviditet igen, om man bortser från illamåendet i början. I v 30 fick jag magsjuka igen och jag kan säga att jag grät mig igenom en hel natt och låg och tänkte hur det skulle bli om vi skulle ha en son hemma och en bebis på sjukhus i flera veckor. Jag blev sjukskriven och var tacksam över att han var nästan 4 år då. Han förstod när jag förklarade att jag inte kunde göra det eller det. Nu gick jag nästan två veckor över tiden istället, men under graviditeten var jag mycket tacksam över att vi inte hade för tätt mellan barnen.
Oron kommer säkerligen finnas där den dagen ni bestämmer er för att försöka få fler barn, men låt inte den hindra er. Man löser det efter hand, det som uppstår. Ta inte ut något i förskott, du kanske får en helt annorlunda graviditet nästa gång!:)
Nu ska jag sluta innan jag skrivit en hel roman!;)
Kramar

Frida Iveskär sa...

Vi tänkte oxå att det inte skulle vara för tätt men det känns bra med 2 år 4 månader imellan. Vi tänker att de kommer ha så kul när de växer upp när de är så nära. Sedan håller jag med om att graviditeten inte är min grej. Jag blev ju oxå sjukskriven sist i vecka 32 pga att jag öppnat mig en cm. Sängliggande i flera veckor och det gick ju bra sist men om det skulle bli så igen så blir det jobbigt. Man får hoppas att det blir bra denna gång:) annars löser det sig på något vis. Men känslan av att skaffa en till kom när My började gå och allt blev så mycket enklare:) det är stor skillnad nu. Men det känner ni när det är dags för nästa:) kram

SOFIE sa...

Så fin han är Elliot!! Känner att jag tjatar om det varje gång ;) Men han är verkligen det!! =) Så snygg i sin tuffa lilla vårjacka ;) Trevlig helg! Massa kramar!!