Idag är ingen bra dag .... Vi har ju som bekant tre kattungar. En hade vi tänkt behålla, och försöka tinga bort de två andra. Sedan ungefär tre dagar har Esther (den randiga katten som vi tänkt behålla) betett sig konstigt. Hon har bajsat löst och det har varit helt svart med lite blod i. Då började jag ana oråd, blev så orolig. Hon var även slö och ville bara sova, men åt gjorde hon. I morse hoppade de andra två kattungarna upp i vår säng och väckte oss. Esther låg kvar i korgen, helt slö. Jag pussade henne hej då innan jag gick till jobbet, och på jobbet ringde jag en vän och rådfrågade. Finns inte så mycket att göra när man inte vet vad som är felet!
När jag kom hem från jobbet möttes jag av sambon i dörren. " Gå inte upp till katterna", var det första han sa. Då förstod jag vad som hade hänt. Jag rusade upp och där låg min söta lilla Esther i korgen, helt kall och livlös. Hon hade troligtvis dött under dagen. Blev så ledsen, bara grät. Hon var en av de finaste kattungar jag sett. Så gosig och söt. Vi begravde henne utanför och tände en lykta. Vet att det låter löjligt, men jag fäste mig så snabbt vid henne eftersom vi skulle behålla henne....
Antagligen hade hon haft fel på sig sedan födslen, eftersom Agnes hade lämnat henne här nere när hon föddes. Kattmamman känner på sig om det är fel på dem, och lämnar därför dem. Men sambon blåste ju liv i henne så vi trodde hon var ok ....Men tydligen var hon inte det.
Lilla Esther, vila i frid.
15 kommentarer:
Åh, nej vad sorgligt. Du är väl inte alls larvig. Det är klart att man kan fästa sig vi såna små knyten fort.
Ta hand om er och de andra kissarna.
Kram jessica
Men oj vad sorgligt. Förstår att du är ledsen nu.
Kissen var ju jättesöt där i ditt knä. Du får trösta dig med att förmodligen så var det på det viset du själv beskriver. Dessutom så är hon säkert uppe i katthimlen nu och skuttar glatt runt med andra kissar.
Deppa inte ner dig helt nu vännen, ledsen får man vara och det är inte barnsligt med såna känslor. Bara naturligt.
Kram Maria
Vilken söt liten kattunge! Ledsamt att ni inte fick behålla henne. Kram!
Fy så sorgligt! Spelar ingen roll att hon inte varit med så länge! Man fäster sig så fort vid sina små djur...
Kram Susanne
Usch så sorgligt!! Beklagar!
Åhh nej! Vissa människor kan tycka att det är löjligt att man blir så fäst vid ett djur, men har man starka känslor för dem så är det nästan lika hemskt att mista som någon annan varelse:( Jag är en sådan känslosam människa och jag var så deppig när min förra hund Buster gick bort. De blir ju som en familjemedlem. Jag beklagar! Kraaaaaam!
Svar: Japp jag skickar huset ditt så fort du klickat in det i webbutiken och betalt det...hehe. Kram
Det gjorde ont i hjärtat att läsa om er stackars kattunge. Man fäster sig ju så snabbt vid de små liven..
Roligt att du titade in till mig så jag hittade hit!! Fin blogg du har!
Kram Sara
stackars lilla fluffet... det är alltid lika sorgligt när sådant händer, speciellt när det var en som blivit "räddad", man fäster sig ännu lite mer då...
*kram*
Usch jaa,,... Ja vet hur de känns. Vi har alltid haft många katter när ja va liten å vi bodde på gård,,,, alltid lika jobbigt varje gång man skull ge bort dom.... eller som din lille, när dom blir sjuka....
- Men de va ju oxå bra,,, får man tänka, hon kanske inte alls mådde bra....
- Snuffe skickar en Nos puss.... Kram
Hjärtat värker! Så otroligt sorgligt! Vi är så ledsna för er skull. Tänker på er! Kramar
Åh vad tråkigt. Det är fruktansvärt när ngt sånt händer. Man fäster sig ngt otroligt.De är ju familjemedlemmar!
Ni kanske behåller en av de andra istället?
Lycka till och ta hand om er.
kram från Jenny som följer din blogg
Åhhh dusch var sorligt...jag lider med er. Kram
Hejsan! Så sorgligt, vet hur hjärtslitande det är. Tror det beror på att de är så små och hjälplösa. Människor som tycker det är larvigt har antingen aldrig sörjt ett älskat husdjur själva eller så är de empati-lösa...o det är ju inte roligt ;o) Så du är inte ett dugg larvig.
Men nu har hon det bra i allafall lilla tjejen. Lycka till med de andra små liven :o) Kram Petronella
Du tänkte aldrig på att ta den lilla kattungen till veterinären? Jag förstår mig inte på folk ibland... Du såg att kattungen inte mådde bra, bajsade blod och ändå gick du till jobbet? Bra jobbat! :P Veterinären hade kunnat hjälpa den lilla att somna in smärtfritt och inte lida de sista timmarna.
//Zina
zinacef@hotmail.com
Håller med Zina, varför inte rådfråga en veterinär i stället för en vän? Små kattungar blir uttorkade väldigt fort när de har diarré, något så enkelt som lite dropp kan vara skillnaden mellan liv och död. Tråkigt att kissen aldrig fick någon chans, då kunde den kanske varit en stor katt nu... Blir ledsen när jag läser sånt här.
Skicka en kommentar